JÆGERNE AARHUS
Grimhøjvej 20
8220 Brabrand
MEDLEM AF
Danmarks Jægerforbund

Oktober nyt fra Småland....

5 oktober tikkede der en mail ind.... læs selv nedenfor!   MF´s eget kommentar da jeg spurgte til tændernes længde var:  det ved jeg ikke, de røg med som løvemand - alt vejer..!!!

 

Jaha nu är det dags igen. Har invigt min nya åtelbelysning ikväll. Jag såg spår efter grisen idag på morgonen, efter lite spårande så kunde jag ana mej till var den hade lagt sig. Dagens arbete stördes hela tiden av mina tankar på hur jag skulle kunna lura den gamle. Han hade besökt tre åtlar föregående natt men jag trodde den skulle börja sin kvällsmåltid på åteln vid min vakkoja. Jag var och slaktade lamm tidigare på kvällen och min bästa vän, bonnen i Ustorp ville ta ett lamm till hela tiden, jag hade bara myror i kroppen och ville ut i skogen innan det blev för sent.
Hem och en slät kopp kaffe, (en stor en) ifall natten skulle bli lång. Hann inte ens ta på stövlar och jaktkläder, utan travade iväg i lagårdsbyxor och pinketofflor.
Satt knappt en timme i kojan när jag såg en skugga utanför det svagt belysta området. Ett ögonblick senare kom grisen utan tvekan fram till den nypåfyllda fodertunnan, satte trynet under botten på tunnan och skickade upp den en meter i luften. Fullt upptagen med sin sista måltid anade han ingenting. Efter som jag är lite snål med majsen så lämnade 9,3 kulan bössan så fort tillfälle gavs... Grisen försvann i skottet, bländad av mynningsflamman så hade jag ingen aning om vart den tagit vägen eller hur skottet tagit, det kändes bra när jag sköt men inta ville jag chansa och börja leta utan hund.
Jag gick hem och hämtade Nosler och släppte honom på skottplatsen. Han började skälla direkt när han kände vittringen av grisen och jobbade sig under skall bort från mig. Spåret gick rakt in i det absolut tätaste snår som finns på Kräpplehult efter 70-80m var det fast ståndskall. Jag försökte pressa mej genom snåret så gott jag kunde och komma in till Nosler. Är grisen död eller ligger den skadad, jag visste inte, hunden skäller ju på dött vilt också.
Det kändes som att varenda kvist höll fast mej, så tätt var det, nu får jag lita på dej Nosler sa jag för mej själv och kämpade mej igenom riset mot hunden. När jag var fem meter från hunden så hörde jag att han fick munnen full av grispäls, då visste jag att grisen var död och Nosler var på den.  
Min gamla bettan hon kan, grisen hade gjort en dödsrusning på 70m utan hjärta, jag pustade ut och njöt av hundens enträgna försök att rycka bort all borst på vår gris.
Sen kom tanken, hur ska jag få ut kolossen ur snåret, min tappra fru kommenderades ut, traktorn hämtades och med gemensamma krafter lyckades vi dra ut den så vi kunde lasta upp den i traktorskopan.
I verkstaden hängde vi upp den i vågen, den stannade på 185 kg, så det kan man väl kalla en rejäl gris!
Ha de gött! Eders Micael