JÆGERNE AARHUS
Grimhøjvej 20
8220 Brabrand
MEDLEM AF
Danmarks Jægerforbund

Elg- & Grisejagt med overraskelser....

og så denne :

Hej, här kommer bilderna på det färdiga resultatet. "Bissarna" är 30cm, tyvärr hade grisen slagit av en bete i nåt slagsmål eller allt för ivrigt bökande så längden blev inte som den skulle vara!
Håll till godo med bilderna och så försöker vi ta en till nån dag, eller natt. Jag har full aktivitet på mina åtlar, den som ligger mot Rävlasjön är så tillplattad i snön så det ser ut som en hockeyrink! Var ska detta sluta??
/M

og jeg var selvfølgelig så dum - "danskere" - at spørge på størrelsen af tænderne ? ... hvor dum kan man være!

Nå på begäran av Per Evan så sänder jag bilder på "bissarna", det var en lortgris som inte gick att spisa, den stank orne!! Så det var en dålig gris och betarna går inte heller att spise!!
M

  

  

PÆN GRIS ..... tænder ca. 18 cm --- en formue i Polen eller Tyskland..

eller nyt fra vor Småland´s korrespondent!

Og så "tikkede" denne mail ind --- sidste nyt

Hej, hej!
Så var det dags igen, en liten berättelse om en jaktdag på Småländska höglandet, eller när det nästan går precis som man tänkt sej...
"Spårhundarna" i mellbylaget hade hittat en nyss död och utmärglad älgko kvällen innan vi gick på jakt, hon hade en kalv med sej som nu hade blivit ensam. Folk budades och dagens övning blev att försöka skjuta den kvarlämnade kalven.
Kalvjakt är kanske den svåraste varianten av älgjakt, en ensam kalv rör sej ganska irrationellt och kommer sällan i givna pass, det kan vara riktigt komplicerat. Så även denna gång, kalven spårades och skyttar postade men vi blev lurade ändå, den gick ur såten mellan skyttarna. Vi bröt för fika och lite värme i Rolands verkstad, tack Roland. De flesta skyttar hade lila färg i ansiktet och kunde knappast hålla i kaffekoppen, skönt med värme då antar jag. Lasse, Challe och undertecknad transpirerade istället och ville ut i kylan för att fortsätta att gå, nån timmes pulsande i snön fick oss inte att frysa..
Nya tag och allt gick oss i händerna, visst snurrade kalven runt en stund innan den till slut gick ut till Ingemar Sjöberg, det kunde bara gå på ett sätt, kalven dog och Alaska fick riva raggen av kalven. Mr Sjöberg verkar vara mr 100% för tillfället.
 
Under spårningen av kalven hade "spårhundarna" i Mellbylaget även sett spår efter "monstergrisen" i Hylte. (Spårhundarna är ett gäng mycket rutinerade jägare med Lasse Bergman i spetsen. De kan få vilken hund som helst att få komplex för sin mediokra spårförmåga, så är det...)
Trots kyla, snöfall och en vinterdag som började gå mot sitt slut så lyckades någon att mobilisera en handfull jägare som orkade trotsa kyla och ett snabbt fallande mörker. Det är de håriga männen det...
Skyttar på plats, Lasse och jag tog oss an spåret och hittade en plats som verkade passa nasses krav på sovplats. Alaska släpptes och efter ca 40 min så började han skälla ståndskall på grisen.
När vi hade gjort förarbetet och fått upp grisen så anslöt även Evert Jägare och Challe som hade sysslat med att lasta älgen.
Perfekt! Evert är ägare till en gris TV av Garmins finaste modell, håll er väl med såna som är ägare till sådana teknikens under. Vi tog raka vägen till ståndskallet och placerade ut oss på lämpliga ställen för att vara beredda om grisen skulle smita undan sin envisa plågoande till hund.
När Challe och jag skulle hitta ett bra och snårigt pass som grisen skulle gå ut på, var vi helt plötsligt så nära ståndskallet att vi stötte grisen!
Elände och många fula tankar en stund, Evert uppfattade situationen och sa till Lasse på radion att grisen gått loss och undrade om Lasse kunde springa ifatt den och försöka vända ekipaget.
Lasse svarade inte, han sprang redan. (inte nog med att han kan knäcka de flesta hundars psyke när han spårar, han får även en hund att känna sej rask som en sköldpadda när han älgar fram i skogen. Nästan lite elakt eller...)
 
Grisen vände och passerade Evert, tyvärr kunde han inte skjuta för grisen var för nära Alaska och det var INTE Alaska som jagade grisen!! Efter ett ögonblick var hunden hos mej med grisen tätt i hasorna, nu var goda råd dyra, tänk om grisen får tag i hunden, jag siktade men tordes inte skjuta och riskera Alaska. Slutligen hade jag grisen på ca 6 meter och hade en vinkel där jag kunde avlossa ett skott snett framifrån, jag sköt och hann att se att galten tecknade. Samtidigt som det small så såg grisen mynningsflamman (det hade blivit ganska mörkt inne i täta skogen) och vinklade rätt emot Challe och mej!!
Nu blir det otäckt hann jag tänka samtidigt som jag sköt nästa skott på grisen, då var den endast 3 meter bort och kom som ett lokomotiv genom skogen, den vinglade till och vek undan från oss och la sej död 15 meter bort, puh!!
 
Först då lämnade Challe granen han tryckte upp sej mot och sa: Vilken grej, det var det värsta jag varit med om, vad häftigt! Vi hade inte ens hunnit spela in det på film, fy vad arenalin jag har!
Så kan det låta och gå när man tar med sej barnen på en jakt i Småland!
Tack alla som var med och fixade till en bra dag i skogen!! Eller :Hellre en gris TV i skogen än en storbild på krogen...
 
Eders Micael och Challe